Norrländska Korrespondenten – 10 december 1856, sida 3

klippor och flöt alldeles utsträckt, efter hwad man kunde tyda, vå fullkomligt liflös och förfwann snart ut ögonsigte. De trenne bergade gjorde sig fajt wid klippan medelst ett tåg, för att ide borisköljas af hafsswallet; de dröjde dettill följande mid dag tå de summo öfver till en större luppa,Biet klippan, ver de fifte siydd bafom upprefta frillror af fartpget, fom ynder tiden slagits i sinck-n: Här uppe flöt of lasten ett större stzcke slåsk hwarmed de lifnärde fig i 21 dygn, hwarefter de måste uthärda i flera vagar alldeles us tan föda, wederqwick e allenast af skärfwor utaf fårffavattnis, dem de lösbände ur bergets remnor. På sertonde dygnet urpslät åter jläsk ur lasten, och på det fjuttonde dygnet bereddes åndtligen de skeppsbrutnes frälsning, då lotsarne frän en längre åt norr belägen del af flårgåre den have med fifare fett de signaler, fom de olycklige oppsatt högst på klippan. En hel dag förslöt lilwäl, innan lotsbåten kunde hinna from och afhämta dem. Skep paren måste stanna uti en by på Åland, der han qwarlemnades sjuk. Styrmannen och jungmannen deremot hafwa bhitfommir till Stocholm w blottade på allt i fiället att de egt en ide obetydlig befpar rad penning om bords