Norrländska Korrespondenten – 10 december 1856, sida 3

na löften. Gaetano besinnade sig en stund; derefter kallade han en af fina forfifanare till fia. — Bastelika! Känner du Potterus? Korsikanaren såg förwånad på fin herre. — Tag denna goda doik, och träffar bu honom på wägen ifrän Warmoenstraat till gamla dammen, så stöt ned honom, Här äro hundrade gyllen. Bastelika ffafada wäl på hufwudet, men ban tog wapner och penningarne oh gich ut i owädret. Trombona öpvnade fönsiren och dörren och lossnade. En yalftimma förflöt under ängestfull oro. Då kom en gestalt, höljd i en kappa, blodet droppade ned från hans kläder, hans fötter swigtade. den ena handen höll han ntsträckt framför sig, liksom han cj mera egde sina ögons ljus — och nan instörtade i italenarens rum. Det war Erasmus, som sjönk ned for fin förådiske wäns förter, fästade ännu en blid oh dog, sedan ban förut, fajt förgafwes, solt att säga några ord. Trombona tog nydeln, hwilfen fem sten bar under mårdcrpessen, och fyndar de till hand boning. Han rörde ej gul