Norrländska Korrespondenten – 10 december 1856, sida 3

terus förklarat fig. Trombona blef når stan wansinnig af nyfikenbet och af en passion, fom sedermera uteslutande bes mäftigade fig honom. Holländaren wisade honom djupt nere i det understa bwalfe wet af hans kållare en stor klar damm, hwari några hwarf af musslor lägo of wanpå hwarandra, Potterus böjde fig ned, upptog först en mussla och derefter en annan och utiog med elt instrument ur skalen blirtrande, runda kroppar, hwilka Gaetano emottog, betraktade och till fin förwäning fann wara de dyrbar rasle äkta pelor. — Perlor, ropade holländaren. En enda af dessa musslor gifmer mig årli gen genom de dyrbarheter, hwilka den innesluter, tusende gyllen, oc min konst bestär deri art förmå mina stumma are betare att efter min wilja förskaffa mig deras dyrbara waror. Djupt stakad gif Trombona till fin boning. Wistandet i holländarcns Irboraåtorium war numrra för honom odråg: ligt; blort nere i hwalfwet kunde han trifwas. Länga stunder förr han och uns dersöfte musslorna; forskade oc grubbla: de; han säg undret framsör sina ögon,