Norrländska Korrespondenten – 10 december 1856, sida 2

fast det ej bade några fötter. Djuret blef högtiden upphängdt i :aket. Fran denna dag war Erasmus italie narens wän, och främlingen war hädan: efter en daglig gåst bos kemisten. Båda bjelpte hwarandra wid mångahanda göromål: Trombona satte si fig i nederläns darens laboratorium och affärdade de sjuka, fom kommo dit; Potterus beredde ef ter italiens uppgift eterirer för dem m. m. Deras wänstapsförbund blef allt när mare tillfnutet, ty swårligen kunde man finna en slugare man ån Gaetano. Potterus gjorde snart Pen upptäckten, att italienaren ej war sånnerligen hemmas stadd i läkarekonsten, men afwentyraren, som hade genomströfwat Drienten, Aras bien, Persien och Egypten, kände få noga de österländska språken, vå hwilka de fabbalistiska böckerna woro skrifna, att den nye männen blef suart oumbärlig för den wettgirige holländaren. potterus började snare att inwiga italienaren i fina hemligheter. Blott gradwis uppenbarade likwäl kemisten fin konsi, jä ifrigt än Guetano sträfwade efter att winna en fullständig fännedom. Det war likasom om en aning hade tillywiskat ke.