Norrländska Korrespondenten – 5 november 1856, sida 3

ma embetsdrägten. Jngenderas foja år mera den lägsta i landet; men till den fom lägre år, hitta de bära rått wäl mås fan och den fiware hircsan fiöter fig ide på Pen låga ingaången der den futtige bor. Går bet alt witannas fådrens gamla tro, få år heller ingendera senfårdig etter wacklande. Diifwa någongäng deras meningar mycket delade, få röra de gemenligen en hushåslåfråga; men en hbushåtlg. fråga fan ju wara ett litet twisteämne de trognaste wänner emestan, uton att shusfriden derfare förjagas. Den sednaste rifstagens lagsiel ning wågade fig ut på stora och genembeytande färändringar i landets hushanning; de hade säkerligen ide blifwit wägade, ån mindre genomför———— da, Om ide en stor serlig nöd och en för ga ringare bergedig ryita hade förestafwat dem, Det har gått såsom det aliti Jon när Et land mod att göra få. dan rättwisa fom småafar bitter. Git land sförsakar atseig en into winning, utan att af ett offer starda wålsigaelje. E nd alla de falk, fem hafma fallit sent efter lat under trålnomens of, Bland alla de folf, hwillas namn åäro utstrukna ur mennistornas erinran, har intet enda fallit genom fin gudofrultan, fin laglyds nad, sin endrägt eller fin fofterlandskårdef, har intet enda fallit utan genom sitt sedefordezf, fin gudlåshet, fin egennytta och sin sjelfurplesning. Förjonen har bestärt wara nordliqa bygder få många stora timliga fördelar, sem iga med andra folk gemensamma, andra en fruft af wå egendomliga förhållanden. Til te sednare hörer i bela Skandinavien bondens sjeljtäåndiga rådplänning om sitt fäderneslands angelägenheter. Måt:e åswen framgent mycket port i Swea land häriigenom blifwa uträttadt!? Miåtte äfwen detta nu begynnande rikomåtes förhand lingar häfta wår gamla fosterländsla löfen: Gud och Sweifes allmoge! J det hederwärda ständets wåälwilja och förtroende önskar presieständel städse 6 få wara inne slutet. on idn:n3å för We nerborgå stad och län den 22 siskl. OD Oft. har en artie fel: som går ut på att wija, det qwinnan bör blifva mond:g, och afwen I industrielt afszende ega storre rättigheter än henne vu medgifwas, äfwen säåsom myndig förliarad. Jbland amnen, såger tiuinge, nvilsa cef:ergiftgen böra nid nu p.gbende rilamöte företra ma, oc bwaruti ett titeenligt beslut med rtåtighet afhipaa, ut gör äfwen den sedan lång iid tihbaka hweilande ech förny de gånger wid rifö 2 dagarne genom motioner afen och annan 3 I