och låter fånna fig. J sockens:ämman, wid aflmänna hårarstingen och på råve husen förekomma mer ån ofta farhällan den, fom wisa, att qwmnans beroende i alla fina handlingar öfwerlefzwat fig sjelf, att denna lagstiftning numera år dels betydeli-lös, h:varföre den ock mer än en gång ignoreras. Det wisar sin, att awin. nan, till hwars förståndsgåfwor Ingen byst twifwel, men hwars sänslosamhet, welb:t och goda hjerta lagts till grund för bewisen om hennes oförmåga att sköta fig fjelf i allmånna lifwet, der bon hånwisas till fina egna frafter, ädagalägger och gifwer prof på få myden fjelfbeber fö ning, allwar, stadga, flit och svarsamhet, att wången nyndig herre af henne har mydet art låra. G.s it den nortiska dwinnans saltmod har wållat, den nu fnart nog ojörklarliga längiamheten i erfännandet of hennes råt:igheter. Came ma dygder, fom förvandlat qwinnan från trål, till och med inom sin egen familj, till fridoren och laglig arfwinge, ffall oftridigt År henne söårwårfwa rätt att fin povg sjelf wärda. Frågan är endast, huru lång tiv nå behöfwas för att vin. vicer a denna rätt. Emellan Birger Jarl och fonung Oåcar, de två regenter, som stiftat lagarne om qcinnans arfsrätt, ligner ett haljt årtusende. Färhållandena i samhållet göra det omöjligt att ännu tilhakahälla qwinnans sjelfwerksamhet. Der år alldeles obegripligt, huru lagåt mingen om awinnans rått att sig före sörja kunnat gåras sa skef ech ojörnuftig, fom ben för närwarande är. Då wid 4844 och 1845 årens tikådag utsträckt frihet i handel och nåringar proflameras des, gjordes deck i afsende på qwinnan de mest widunderliga och fötnufte:widriga stadganden, hwilfa jemmeiligen påminna om ten frihetsgudinna, hwilien Tegner afmälar med black om benet. Så heter bet nemliger, att en qwinna, myandig förtlacad, eller enka, får itta handel, men enta med wissa i serstald författning uppräknade warer. Hen hn sålet es få handia med alla måjara nipper ech till och med tobak; men spanmål, mjol flåsk och andra vaktualiewaror, för sädant för hon ej öppna bod. Endast en Diverjes hanelares enia gör håtrifrän ett undan tag. Henne år det medgifwet att hands la med allt, hwarmed mannen driswitr får dan rönte Ligget förnuft häri? Nej ingalunda. Ligger då politil här? Om få är, siafl man såfert wara stor DiPlos mat, för alt förmå intränga i sanningen. J Handawerisordningen, 12 5 3 mom., heter Det, att osast qwinna, fom fyllt 23 år, och i östigt år sa qvalisicerad, fom lag fåger, eger att genom eget arbete sig förserja, men år hon yngre ån 25 år, få år en flit, eljest naturlig rättighet henne helt och hället betagen, få wida ide be wekande omftåndigheter mellankomma. Huru förswara en dylik lag! Arbetet at menniskun pålagdt i gudomlig lag och utgör en eutsinlig källa till wåldefinnantr och utkowst. Önstligt wore: att vilde vagen wille behjerta detta, isynnerhet hwad noinnan angär. Wissserlien weta vet, art wår organ är allitför swag, Att bana fig wåg zaul de måktiges öron: men wi om dock ide kunnat tillbafahålla wär å tundan att uttala hwaddagliga erfarens Het gifwit of på tungan. a rm — — —ä—U——ss7-5kP-e — ——— —— ————— ——