Norrländska Korrespondenten – 5 november 1856, sida 3

op, för att betrafta wär djura förnedring? De stulle få fe of, fir hwilfa famballet warit en onaturitg mor, öclagda med bojor, — se oss, jom föraftliga ting, som oskaliga dur slapas fran cn af wåra händer uprodlad jord nd wilka öde ftcp. ver, för an afden göra dem fruktoarande. De stull få fe, puru en enda herrskarcagck ide engång skonar wårt bveligape; buru man twingor sonen att blifwa sin mors bödel, och art med inutpiskan vlodigt sarga den burm, jom amenat bo: nom; buru wåra jungfrur, wara sostrar, wara brudar, — ja sielfwa barnet, da Det första gången med rena läpvar anse nammat Sakrameatet, wid Wgången I från tempiet, öfwerandtwardas aren o manssiig, wällunig herrstares standande branad .) — Öwarjore ya de ide fett allt detta? — Ad! safert stule de — iag urprepar det — om de taat wåra lidenden, ide akta för nodigt att, til bes ordnande of den heliga saken, kasta blic fen bort itil aflägsnare funer, för utt der ) Alt detta har dock under de fednare decennierna nagot miLtrats IQ q varHär ige i pela fin rysuget.