Norrländska Korrespondenten – 5 november 1856, sida 2

softning. — Min far dog; jag fortsatte hans handel och utwidgade den ända till mindre Asien och Medelbafwets bamnar, och igenom lyckliga spekulationer fördubblade jag inom få år min redan förut högsl betodtiga ärfda förmögenbet. Men, frågade jag, bwurföre före. flår ni icke Grefwe JF ert frifddpandet SHan stulle wågra mig det. Han tills hör ide den klass af godsegare, fom mils ja weta of, eder önska ett förnuftigt emancipations system. De förnäma mor stowitiska arissofraterna ha ontagit fom grundsats, art aidrig sälja, alraminn att frigifwa en slaf. Helt nyligen bjöd en lifegen grefve ÅÄcheremetieff:wå mils lioner rubel för fin frigifning, men förs gåfweg: och lifwåi beratar denre lifegne til grefwen blott en ringa årlig tribut, en Obrock af några rubel. Men dessa menniskor, fom tro fig wara ofwer den öfriga menskligbeten uppbåöjda wafenden, dessa själar af bronz. sätta en egen stolt bet utt, att ibland sina lifegne rakna mils lionärer, hwilka, då ve blott bero af fin bertes, eller bans ofta barbariske intens svents wilkorlighet, kunna sönderslitas tal fina hjertans innersta; dessa typranner