Norrländska Korrespondenten – 1 november 1856, sida 3

Angående orsakerna till den starka silf. werutforseln till Ostindien oc Kma jamt den nuwarande penningebristen, meddela wi foljande utdrag uturai P. T. serckommande uppgifter, hemtade srän cngelska tidningar: J Ostindien war 1835 silfwer det enda gållande lagliga myntet. Då fer är efteråt guldet blep mera efterfölt mottogs åfwen guld i uppberd men nar sedan ef ter de australliska guldgrufwornas upp. EA denna metall hastigt fjonf i warförbjöds mottagningen deraf i statens D Indien, hwars erport wida cf werstiger unporten, will sedan def eudast mottaga silfwer I betalning af sina kunder i western. Ett dylikt förhållande tyckes ännu mer wilja göra fig gällande i Kima. Enda sran hamnen i Syanghae ehverkeg år 1855 ufförseln med 7,70 Ö, 0O mjöre feln, hwulken stillnad maste berads med filjwer. Det land fom mest lider of denna filjwererport är Frankrike, emedan guldet der har ett bestämdt oförånderligt warde I for: hallandet ull silfret (1: 15,464), sa att dess pris siunker under Peta jorbållante, följden matte blifwa art guldet trommar du, der der betalad utofwer flit på andra ställen gangbara wärde odh esäkanda uttränger siljret ur tröoreljen. I Dec. 1819 fans i franska bankens metalliska kasja 429,25 O fr. i silfwer och enda jt 4,01 000 fr. i guld; men i Dec. 1855 entau 17 och en half milttoner i gulo. Salunda har t. er. från Hamburg ungesår 100 milltoner mark banto detta år utsteppats till Ostindien och Kina. Siljwergrufworna i Mertto förmå icke längre cmna qvaniiteter moiswarande dem, som tssändas till Åhen. Deremot har guld produikonen i Australlien och Kalisormien