Norrländska Korrespondenten – 29 oktober 1856, sida 4

gnäåggade af glädje; men når hymplingen rörde honom sparkade hon. Då wi ne jag att du war hang berre. Bous Akas eftertänkte för ett ögonblick; der efter fade han: Alah har gifwit dig sior wiehet. Du borde wara på min plats och jag vå vin. Och likwål wet iag ej vått om det wore önskligt. Du är wisserligen wårdig att bli scheik, men jag fruktar att jag bög illa sktulle fylla din plats fom fadi! SSckut.) Hwarie handa. Ett owanligt rån. En mydet omtyckt landskaps målare, Cabat, bade en dag gått till skogen wid Ville d Avray för att taga en skiz; af ett landskap speglande fig i wattner un. der solnedgäången. Det blef afton ir nan han hade slutat taflan och mastaren, trott af sitt flitiga arbete, war just glod att få gå bem, då ban fic höra sjudet af ste3, od wid det han waände fig war: snade tätt bakom sig en lång och stark förl med en grof knö!lpåk i handen.