vimmersdrägt och styri ut s i kextitå der. Sålunda förklådd urotsade hon före sakeljer och fa or; och hennes afsko för fådernehuset war få stor, hennes fruktan att bli dit äterförd få öfwerwägande, att hon hellre underkastade sig hwilken annan elägenhet fom helst. Dels således för att undwika att warda igenfånd oc gripen, och dels äfwen för att funna linära sig, antog hon wätfning wid Lif-Gardet iill for Det war låttare för den wackra Carins uppöfwade lift att dölja sitt kön, nåt hon fick swärja fanan, utan att blottställas för wädan of vuttationgfore maliteter, än att sedermera under tjenfte gsringen, fastan i den grojwa fommip munduren, funna rädda sina ochag une dan famratetnes förwåning och nyfikenher och att Utan uppseende och wäckande af aisstankar afböja de bonnes fortunes, fom wid mer ån ett tillfälle stodo den z vilofföna frigarevnglingen till duds. Att denna beswärliga, kinkiga förkläådnad och delägenbet ej länge skulle funna bdegag: nas, insäg hon allt för wäl; och hela dennes hopp om lvdlig wändning i sitt Åde vilade uteslutande på Konungen, — på Tredje Gustaf, som utgjorde henues slägts afgud, och om hwilken hon således hört så mycket godt och bdeunrdkaanswåärdt förtäljas. Med klappande hjerta tågade hon en wader dag ur till Drottningholm i det kompani, fom der stulle hålla wakt une der Hofwets wistande på detta Lustslott; och med ängslan afbidade hon sin tur att posta utanför ingången till Konungens rum. Detta inträffade; och til hennes lpda begaf Gustaf fig ned itrådgården medan hon stod på walt. J stället att stoldra, kastade Carin Durietz gewä. ret ifrån fig, knäföll och med doplnäppta hånder Yvpade för Monarken sitt kön, fur namn och få mydet af fina öden, fom siden och fruktan att trötta Konungens tålamod medgåfwo, samt anropade Gunaf. om nåd och beskydd. Öfwerraskad af detta uppträde, detta owäntade förtroende, tillsade Konungen henne att stiga upp, eraminerade både bennes utseende och lefnadsgomftåndighe ter, fann behag i begge: gaf befallning att anskaffa henne passande fruntimmersfläder och att föra henne till Lofons prejte cärd. Der blef hon, på Gustafs befofte nad, inackorderad och sedermera förlofwad och gift med Hofpredikanten Paulin, ät hwilfen Konungen i hemgift gaf Kungsbada pastorat. Begge de unga makarna woro båda inbördes förtjuste af Monarkens nåd. Men deras jordiska lycka slöts just i det ögonblick då den uppnådde sin höjd. Knapt war pastoratet tillttädt, rå f. d. Gerdisten förlöstes från en fon, fom kofade modern lifwet; och inom slutet af famma wecka dogo få wål barnet, som, af ursinnig förtwiflan, den Några dagar förut öfwerlycklige fadren och maten. — — ——— a?——