lärde. — Godt, fade Bou-Akas oc nickade med hufwudet, od) penningar ne? — MRärfte ers hoghet att föpe mannens kläder oc händer woro öfver smetade med olja? — Ja, jag fåg det. — NÅ wäl, jag tog pengarne oc lade Dem i ett med watten fyldt fat. I morse betraftade jag wattnet noga, men war ej i ständ att upptäcka en enda drovpa olja på dess yta, hwarföre jag fade för mig sjelf: Om deesa penningar tillyörde oljehandlaren, skulle de wara flottiga af beröringen med hang händer; då det ej år få, måste slagtarens berättelse wara fanns — Bou akas nickade fom tecken till bifall. — Godt fade bar, od. min håft?r — AH, det war en annan saf, och ända till i morse war jag i stor förlågenhets — KRrymplingen tgenfånde ej. fan jag tro, djuret! — Twårtom, ban utpefade der genast. — Huru kunde du då upptäcka, att han ej war dess egareg — Min affigt, då jag för de er hwar oc en särskilt till stallet, war ef att fe om ni stulle känna igen basten, utan om hasten skulle kanna igen er. När du nalfades honom, wände sig djuret emot dig, lade tilbafa fina oron och