Bou-Akfas wäntande på fig. — Är du missnojd med min utflag? frågade domaren. RNej twertom, swarade scheiken. Men jag wille weta hwilfen infriration fatt dig i ständ att träffa det rätta, ty jag twiflar ti art de andra begge safer. na blefwo afgjorda lifa rättwist som min. Jag är ej någon föpman; jag är Bou Akas, scherk ar Ferdii Ona, och jag mils le i egen persom öfwertyga mig om din beryftade wisher. — Radin bugade fig till marken och kysste sin yerres hand. — Jag onskade gerna weta; fade Bous Afae, de skäl fom bestamt dina tre domar. — Jngenting ers nad, fan wara entlare. (Ers höghet fåg att jag dehöll de tre omtwistade sakerna öfwer natten 2 — -Jag såg det. — Nå wär, tidigt pi morganen låt jag falla qwinnan til mig och sade plötsligt til henne: Hål nytt bläck i mitt dlidvorn. vik en per: fon jom gjort det hundra gånger förut, tog hon blackflastan, skoljde den, hällde uti nytt blåck och gick under allt dena til wåga med Den storsta behändigyet och slicklighet. Jag fade derfore td mig sjelf: En bondes huslru skulle ej förftå fig på bläckhern: hon maste tillhöra den