bland tjugu andra ?7 frågade domaren Bou Akas. Ja, ers nåd. — OH du? — Helt wisst ers nåd, swarade kromvlingen. — Följ mig! fade kadia till Bou-Afas. De ingingo i ett fort stall, oh Bou Akas utpekade fin häst bland tjagu andra, fom stodo i rad bretwid hvarandra. Det är godt, fade domaren, Måterwånd nu til domstolen oc frida bit din motparn Dea före klädde scheiken lydde, framförde sitt buds skap, och krymplingen skyndade till stallet få hastigt hang ofärdiga ben det tillät. Han egde ett skarvt oga och ett godt minne, så att han war i ständ att utan den minsta twekan lägga fin band på det rätta djuret. — Det år godt, jas de kacin, 7återwänd tid domftolen. Hang herrlighet återtog fin vlats, och när frympe lingen anfånde, uttalades domen. — Hiten är din, fade kadin till Bou afad, gå till stallet och tag honam. Derefter yttrade han till fina chpinaur: Gif den der krymplingen femtio prygel. — Si skedde oh Bou-Akas gick att hema fin här i När kadin, fevan dagens göromål woo slutade, ålertom hem, fan han der