Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1856, sida 2

ä den andra: en älskarinna! — —DÅ fadrens rättigbeter äro äldre, beligare än älskarinnangs. Dessutom skulle hon upphöra att älska mig om iag wore i ständ till en nedrigbet. Hon skulle afsky mig! — — Men låtom of taga far fen ur en annan synpunkt. Ni will ita en gubbe till hjelp, hwilfen säkerligen skulle hjelpas hastigare och kraftigare ges nom tillräcklig penningförsträdning; men en ädel, i sm irta försjunken flicka will Ni läta gå under, en flicka för hwilken alla werldens skatter icke kunna ersätta hennes förlorade wän. Ri begifwer Er till Ost-Jndien för att tilläfwentyrs före liufwa en älderstigen man? forta tillvaro, fanske blott hans sista månader; men Ni läter derigenom ett först nu uppbloms strande wäsende förgåäs med alla fina förhoppningar. — — Konrad swarade: Jag har den grundsatrsen, att man wid allt, fom samwetet kallar Ratt och Pligt, ide i år göra afjeende på något, fom beter Slump eller Fördel. Min faders lif och Josefas lif få i himmelens wild; den rätiskaffens handling får i mitt wäld. Jag gör hwad pligten bjuder mig; för det öfriga råder Den, fom wet att styra