1795. Major i Acmen 1793. R. S. D. 1799. Major i Regementet 1803. Förste Major 1808. Öfwerstelöjtnant i Reg:tet s. å. General-Major 1814. Kom mend. af Sw. Ord. St. Kors 1819. v. Landshöfding i Christianstad i 4 mån. I å. Chef för Nionde Jufanteri-Brigaden 1824. D:o för Sjette 1826 General: löjtnant (830. Tillförordnad President i Krigs. Kollegium d. 5 Maj 1832, Ywars ifrån han på egen begåran entledigades D. 17 Novemb I. å. Generalbefålhafwar re i Andra Mllitärdistriktet 1833. Rid: Hare och Komm. af K. M. Orden 1843. Aldste ledamoten af krigswetenskapsakademien och den ende qwarlefwande från dess stiftelse år 1796, då den dar namn ar krigsmannasamfundet. Git med Maria Soph. Wrangel von Bremer, Deltog i finska fälttägct 1788—90 får fom stabsadjutant dels hos generalen fris herre v. Sicgroth dels hos generalen fe dermera Hang Ercellens fältmarskalken friherre Philip von Platen, samt med Kronobergs Regemente i krigen 1808, 1809, 1813 och 1814 samt omnämnes med utmärfelse wid affärerne förstnämnde är i Finland efter landstigningarne wid Lokalafs och Helsinge och wid Glititadis belägring år 1813—1814. Begåfwad med en utmärkt god helsa, Hade han ale drig warun feberfjuf, och först på de sista lefnadsåren började krafterna markbart aftaga. Fältlifwets modor och umbårans den delade han oförtrutet med sitt regee mente, som led myydet ispnnerhet under wintern 1808 —1809 på Åland och wid reträtten detifrän på isen i Mars månad sistnämnde år, äfwensom wid belägringen af Glätftart. — Ur general Hedersijer nas enskilia lif skulle mänga diag funna anföras, som hedra hand minne; wi ne skränfa oss hår till att endait framhålla den warma oc oskrymtade Gudsfruktan, hwaraf han alltid war lifwad och som ej funde annat än mid många tillfällen låg gas i dagen. Nästan aldeig, ofta ide en gång om ärct, sågs hang plats i förfan tom; och äfwen då, när de aftagande trafterna började lågga hinder i wägen för det söndagliga bewistandet af Gudstjensten, hinder, fom af mången skulle ansetts oofwerwinneliga och i hwarije fall fukt arsäkta uteblifwandet, ansåg ban fin pligt både som huabonte, menniska och christen fordra hans närwaro, Annu sauma Pag han insijufnade, eller 1 Sön dage, såg man den gränade veteranen på fin wanliga plats i Guds hus. — Såsom jordbrukare war han enligt fånnares allmänna omdöme längt framom sin tid; och underhafwande skola i honom långe begräta en mild och omtänksam husbonde. Frid öfwer hang stoft! Wålsignelse ofwer hang minne! — — — — — En hemsk illumination åtföljde det Döstivlga. öppnandet af Saima Kanal i Finland Söndagen d. 7 d:s, i det att Wivorgs gamla Slott, ett af de åldsta i Norden, jamma afton uppgick i ligor. Högt: den till prydnad mar mid Sloniet UAUnand en Har transvarent och DA