Hälet på armbägen. (Berättelse af H. Zschode Öfwersätt. ning af G. L. T.) (Fortsfr. föreg. N:o) Ri har giort rätt, säger jag, och man gör rätt, då man bär i tiden aftorfar en tår, wore det och endast med en flif af diftens slöja. Jig tackar Er, Or v. Wallenroth. Jag will sjelf skrifwa til Alreck. will sjelf underhålla deras hopp. Winner man tid, winner man allt. Ti dens makt öfwer menniskan är större än yennes grundsatsers makt. Josefa skall räddas genom en förlätlig lift; men ... jag rcjer till OR-Indin! — — Huru, min Herre? swarade v. Wallenroth, Mwil Ni göra mig tilllöanaret — — Konrad siafade vå bufwudet. IFU Ni Hr v. Wallenratd, göra mig till ett missfoster i mitt sonliga förhållande till en man, fom jag bar otlt tacka för hwad jag avg — — Nej, nej! Jag erfåne ner det swåra, det förskrackliga i Ert wul; å ena sidan: en far, en wälgörare,