Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1856, sida 2

länge tigande. Konrad stod beslutsam, och bwad han talade, kom ur hjertats diup. Ett ögonblick tycktes Or Schmidt wara rörd af denna starka barnslinza färlek; likwäl försöfte han med nya skäl att afstyra hang resa. — Det är före gäfrwes! utbrast Konrad: eburu det gifwes andra skål, fom skulle funna locka mig till ett anesligt wal. Jag äiskade eu ädel flida ... Ni känner Josefa Walter ... först i skilsmässans ögon: olick erfor jag, att jag war föremalet för hennes kärlek. OM likwäl ... vligten går framför lyckan. Alltså, Or Schmidt, förnyar jag min bön: skaffa mig en werel! — — Ör Schmidis ögon börs jade fyllas af tärar wid dessa Konrads ord. Kom till rutt bröft! ropade gubben med hjertlig rörelse och fysste honom. Ni är förwisso en ädel man. Jag afs undas Marbel ev sådan fon och win. Huru få fäder äro få lycdliga fom han! Ni skall få den benärda wereln, och på det att ingen fwårighet må möta Er, ä will jag sielf följa Er till Hr v. Bal enroth i Regensburg. — — Konrad )äpnade öfwer Or Schmidis plöteliga örwandling. Det fianes dock, tänke