nem edra haaders ardete. Jag förstär ide, bur den gode mannen kunnat få ett sädant infall. Han är nu några och 60 är, och bar såkerligen mydet åldrats i bekymmer öfwer fina misslyckade pla ner. — Ni år för mydet bunden wid Er anställning på Altcck. Skulle Ni, emot förmodan, likwäl wara tweksam, buru Ni bör göra, så mäste Ni först wända Er till Hr von Wallenroth, som nu är i Regensburg. derifrän han wid mås nadens slut afrejer till Paris: han enjam bar rättighet att lösa Er från de pligter, Ni lofwat ätaga Er. Och ingen man af heder droter sitt löfte. — Rinvev Ni emedlertid för godt, art wilia fånda nägra penningar til Hr Warbel, få är jag beredd att i säkra werlar öf wersanda det til honom. I detta fall ber jag Er att ffyudfamt underrätta mig, hur myder? Jngen tid är ar för: lora. Jag fan i mitt bref til Hr Mars bel nämna, att Er wistelse-ort är mig obekant, och Ni år derigenom tillrackligt ursågtad hos honom. När Konrad med darrande låppar och tärfylldo ögon genomlär brefioet, utbray ban: ÖHr Schwidt, Ni ar en skur sj