Norrländska Korrespondenten – 24 september 1856, sida 3

och okunnighet, gaf han leende sitt bis fal och upplyste förhällandet med måns sga erempel. Men päföljande Söndag dundrade han mot irrtårare vd kättare, mot Artaner och Socinianer, ywilkfa meo fina werldsförbättringar wilja under gräfwa religionen. Med ett ord, ban hatade den gudlöfa upplosningen, fom mwåt till slut skulle fora att beröfwa Påiwen sjelf def tredubbla frona, och hos nom sjelf hang feta och läckra inkomster. — — Och Uteder-bönderna hade mycken litbet med fin pastor. Deras religion bestod mera i frufran får djefwulen, än i kärlet all Gud. De woro af gammalt wane wid stränga herrar, och om någon wisade fig wänlig emot dem, fi utskrattade de honom. J hushållning och landibruf gick det efter gamla flentrias nen. Fanigdom berrffade bos alla. Jemte magra for oc irasiga bara lefde de i de osnyggaste boningar, och potatis war deras hufwusafligaste föda. Emot främlingar woro De ogina och bedrägliga, emot pastorn hycklante, emot herrstapet på slot. tet frypande och slafwiskt undergifnaz; sins. emellan hatfulla, afundsjufa, fortalande, högfärdiga och grofwa. Sådane woro bönderna på Alteck. (Forts.)