Norrländska Korrespondenten – 24 september 1856, sida 3

eemmm mmm qdde) 1 samma wänliga sätt; och af alla war denna friska roce älskad. ... men met bonom uagicks bon alltid miast, och dock undwet hon honom lika så litet, som bon wisade önskan, art wara honom nära. — — Det bår fan bli ett tråfigt lif, täntte Konrad, jag önffade art Alteck läge dakom Kamtfhatfa, och att jag aldrig kommit bit. — Men att Josefa aldrig skulle ha kommit till Alteck, ön: skade han doc ide, och han skulle ide för en million HÅ welat, att hon åter förswunne. — — Så mycket han än fruktade för att få trafigt, hade han det dock aldrig. Herregodset med deg tillye denheter blef uppm itt; landtbruket blef wärdadt; ect nytt skolhus blef uppbygdt och en lärare tillsatt. Gerna hade Kon rad äfwen omskarat Pastorn, men detta war ogörligt, od) dock hade han i börs jan mycket råknat på denne till bönder nad sedliga fördvärtring. Men den gudgs mannen skötte sitt ful på sitt eget wis. Han befymrade fig mindre om bönder. nas siälar, än om deras släskskinfor, ägg oh öfrige tiondepersedlar. När Jntendenten tlade med honom om jfolvasenders fördärtring, om folkets råhet