urprepade Konrad hwarie ny dag. Har fattade för benne werklig wördnad, oc ban rittigt gladde sig när han wid mäl tide-stunderna, ostörd af göromål, fic träffa benne. Wid bordet war hon oc Förvaltaren, en hjertang-hederlia, mer något stel herre, hang sällskap. Samta let war alltid lifligt: Förwaltaren språ kade om landtbruket, som han i grunt förstod; Konrad berättade om sina re. sor, och Fru Walter sammanknöt och ledde det wexlande samspräket med lif och behag. — — Konrad fann fig få innerligen wäl på fin nya plate, att han snart tillskref Or Schmidt ett bref med uttryd af fin lifliga tacksawhet Jag önstar mig, få bette det i hang bref, för hela mint lif ingen angenämare lott. Jag år locklig, emedan Ni fatt mig i tillfalle att funna göra mycket godt. Och detta skall ske, få fort jag hunnit göra mig mer förtrogen med min wertninasfrets. Menniskorna äro här lika mycket förwildade fom deras jordar. Hur mocket är ej här att odla? Jag horpas att förwärfwa mig Hr v. Wallenroths oc Ert bifall. Wen snart wände fig bladet. Wäl