Norrländska Korrespondenten – 24 september 1856, sida 2

q—— s2 —ö—ä— PP RES 8. Den noa omgifningen. Slottet Alteck hade en angenäm belägenhet, midtibland trädgärdar, på en kulle öfwer byn of samma namn. Of werallt i slottet rådde utsöft ordning. De stönaste rummen woro bestämda för Or Jntendenten. Der fattades ingens ting. På bästa wis hade Fru Walter allt städadt och ordnadt. Hon war en liflig, och dock allwarsam fru, af några och foratia år: hela hennes wäsende tillkännagaf bildning och delefwenhet. Hennes bleka anlete, hennes slilla höga blid förrädde, att lifwet gifwu henne bitter erfarenhet. Ingen blef länge främling för benne, och redan första dagen um gicks Konrad med henne fåfom om han känt henne i åratal. Hon gjorde honom bekant med stället och dess omgifningar, med tjenstefolket och befolkningen; förts ligen: hon inwigde bonom i allt, som låg inom hans werkningskfrets. — — Med den frun är ingen konst art lef ma, tänkte Konrad, fom i början fattat en wiss fruftan för henne, iföljd af det uttrycktiga förbehållet, hwarpå Hr von Wallenroth lagt få moden wigt — Med henne är isonniug iagen konst att lefwa,