Norrländska Korrespondenten – 17 september 1856, sida 2

snyggare, ordentligare, gladde mig och tänkte: den gamle berrn med den nås bwita veruken bar dock icke få orätt. Med twenne nälstygn i rättan tid råvdar man en rod, med en handful murbruf ett buds med ett glas watten släcker man en begynnande wåd eld; af slintar blir det riksdalrar; af smä frön blir det böga träd. — — Albert fog ide safen så allwarsamt. Det blef dans olock2. Wi woro bäda rekommenderade bos en och samma köpman, som önskade em i skrifwa och räkna öfwad bodgosse. Köpe mannen pröfwade of, och gaf mig föres trädet. Mina gamla fläder woro heta oc) rena, då deremor Alberts nya belge dags-rock förrådde många briftfäligheter. Detta fade mig min husbonde federmera: Jag säg på dig, att du wårdade dina safer wäl; den der andre blir aldrig någon föpman. — Då erinrade jag nig äter den gamle berra od bår let på armbägen. — — Hör nu widare, Konrad! Jag märfte snart, att jag hade ocksä i andra ting, i mina kunskaper, i mitt uppförande, i mina böjelser, måns get bål vå armbågen. Twå nälstygn i råttan tid hjelper allt, utan möda, utan