h5wårmare och de, fom til nyheter fatta kust, genom sådana fammantomfter uf: Pva ett desynnerligt tilljälle att sig indörPes deruti styrka ... Af sådan dristighet kan förorsakas mera förargelje och större ordning, ån måga enfaldiga funna bes sinnaz hwlilket ärskilliga orter fill sin mårfe kiga skada och olägenhet redan mäst ere fara ... och der hafwa somlige underfått fig att förakta eller egenwilligt uttyda höga öfwerhetene bud och befallningar, liffom skulle desamma ide angå dem eller lända dem i deras uppsåt till Hinder; inbillande sig en fullkomlighet, lif fom frulle de framför andra wara helga de och förnyade christne, men andra falla de köttslige, werdslige och oandlige, ide betänkande att wi alle äro sondare inför (Gud ... De berömma fig af en särdeles inre upplysning, uppenbarelse och förfarenhet, medelst hwiken de mena fig wara om fin salighet förwissade och funna uppråtta christendomen, fom de klaga wara alldeles förderfwad; wijande uti umgåänge en stenhelig alhvarfombher . Hår wore just stället att på samwetet fråga och eraminera hr N. N. om han funnit eller finner några eller ock inga af dessa gamla beskrifningar funna til lämpas på nutidens gårdfari-läsare i wHmånbhet???. — Och widare heter det: Kongl. Maj:t har funnit nödigt att afskaffa och alldeles förbjuda sådana sammanfomiter i privata hus under förwåndning att brufa fin andaft och enfannerliga gudstjenst med predikande utläggande, böners och bönesätts förklarande; hwil. fet allt hwarken är nödigt eller nyttigt, utan mera en skadelig nyhet, fom förftö rer god ordning, samt i längden gifwer anledning till sjeljswäld och många skadliga mifbrub ... Ey har Kongl. Maj:t funnit högst nödigt, att med sitt och rikets råd förnya åldre stadgar, och det af christelig omsorg om en ren och oförfalskad Gudsijenst och ordning, ide förbjudande eller hindrande werkelig gudaftigbetsöfning, utan twertom förmanande alla och en hwar win lägga fig att tilltaga i christelig kunskap, samt wisa undersåilig lydnad emot Kongl. Maj ts heljosamma förordningar .. (Till den ändan böra föräldrar och husfäder underwisa och lita underwisa barn oh tjenare uti fateches och christen dom; efterfråga, förhöra hwad de vin helgedagar lärt af predikan; dageligen med dem hålla bön; läsa ur Bibelen och andra gudeiga böder, samt med eget exempel i gudaktighet föregå. Dock afhäller fig ifrån djupsinniga frågor och låroftri digheter, som äro enfaldig om för höga, och kunna gifwa anledning till någon willfarelse. Omwad ondt eller fördåmeligt i en får dan anda om bofftaf? Och huru fan, huru wägar hr N. N. kalla sädant ine tolerant och owift? Hutu fan han sätta i fråga, om ett aldrig upphäfwet Kongl. plafat äfwen skulle wara gållans de för låjare! — — — — — 5 )q wbDD U —