Norrländska Korrespondenten – 17 september 1856, sida 2

oh träd, od derigenom blef jag en rif man. — — Du wil wäl icke tro det, oc dock år det få. Jag war 14 år game mal, kunde läsa, skrif va oc räkna. Så långt war jag dreeserad. Jag war en fattig handtwerkares fon. Min far wifte ide hwad han slulle göra af mig, ty det fattades bonom peningar. — — Jag hade en lef-famrot och ungdoms wän, wid namn Albert. Wi woro bäda, få fom gossar äro, wilta od obändiga. Fingo wi nya kläder, så dlefwo dessa strart smutsiga och sönderrifna. DÅ wankades stryf för beswäret; men når swedan war förbi, war dock finneg-arten densamma. — — En ong suto wit en offentlig trädgärd, på en af bänkarna der, och berättade för hwarandra hwad wi wille ble. Jag wille bli General, Albert wille bli Biskop. — — Af Er båda blir det i all weridens tid ingen: ting! yttrade bakom oss en mydet game mal man, i fina fläder od ywitpudrad peruk. Han hade åhert wåra barnsliga planer. Wi förskräcktes. Aldert frågade: ftHwarför icke? — Den gamle fade: F ären bättre folf8 barn, jag fer det på edra fläder; men J ären födde til