Hålet på armbägen. (Berättelse of H. Zschode Öfwersätt. ning af G. L. T.) (Forisfr. föreg. 2:o) Märk wäl, Konrad: att werka med fraft och med oskuld, i det flora som i det lilla, det är andens rena, sanna lif. Förakta ide det lilla, såsom wore det ringa. Gud bar ide stapat något rins ga. Äf ven Hans sandforn, äfwen Hans mark och Hans gråe-strå äro stora. — — Jag bar gifwit dig en god uppfostron. Du war en wild, men kraftfull planta. Ru är du 20 är, den älder, dårt men: niskan engeln kämpar med dsurct. Mätte engeln segra! Först blir menniskan wår dad och uppfosirad jasom planta, sedan säsom djur, slutlinen jäsom engel. Måns ga hinna ej längre än att bli ert wäl dresseradt djur. — — Men djuret är ide att förakta. Ur det orena fofier framblomstrar den jushwita liljan. — Ät mig gaf en smäsaf den fanna rifts ningen Jag lärde mig handtera nål