Norrländska Korrespondenten – 13 september 1856, sida 3

A ssuo. ) så stär du uvpböjd öfver alla, och fan göra alla gott. — Efter irenne ars fortopp stall du wara betänlt vå, att sjelf förtiena dig ditt bröd. Sedan gifwer iag tig inter mer. 4. Häler på armbågen, J sitt tal til Konrad fortfor Hr Marbel: Jag är vif — nemligen hwad man plågar mena med vif—: men rikedomen i sig sjelf glädjer mig ide, ty för mig behöfwer jag föga. Jag skulle funna lefwa för mindre, åa mina betjenter. Öwad betoder alltså min rifedom för min? — Men att jag forwarwatr u.ig den med egen kraft och på hedertigt wis — det är detta fom fröjdar mig. Inu: tet blod Fiibbar wid den, inga tarar ha runnit för den, allen st mn cgen swett! Själen? högsta frojder äro: Oskuld och Werfsamvet ri det stora oh i det lilla. All: annat ar i mindre eller högre grad narraftighet eller djuriskhet, 1. ex Åres girighet, qwinnogunst, winnirgotpsunad, berrstloftnad, stolthet, hut, asans, reus gions grubtel, m. m. (FJorts)