Norrländska Korrespondenten – 13 september 1856, sida 3

OÖb ecmlöf, han, föm tiden glommer sä. Oh Torssslow, han, hwars font... B. Håll opp! håll opp! Ditt tal år floden likt i waldsamt lopp A. Men säg mig en gång skälet! B. Skålet? — Nå, De woro Swenskar!!! — Kan du nu A. Nej, jag ej mältar fatta! B. Nå, för hin, — En utländsk man war Ander som från Wien Och det slog larm i qwinnohärcus läget. A. Men hwarfor fick ej snillet Oehlenschlager En dylik skäånk? B. Han war en äldre man Och gjorde ej på qwinnohjertat skado!; Men Anter, Anda! Nå, hwad hade han För wårde, fom ej skalden egde? 3 B. Wackra wador! Anekdot om grefwe Gustaf Löwenhjelm. Marskalt Sebastiant: le Cupidon de lIEmpire, i wiss mån egande luthet mar grefwe Lowenhjelm: Tamiral de la Flotte, blef, fom bekant år, af Ludwig Fuump utnämnd till marmaninifter i Nov. 1930 och öfwertog derefter utrifes-ministerportfeljen i början af 1831. Wid någon ris. tusston i deputerade fummaren, wi minnad ej hwulken och om hwad, öekämpade Sebastiani en af orpositienen påyrkud atgård, och låt derwid i hettar undfana sig det yttrandc: att om Frankulle iwönape till dylika mejyrer, skuue Der onviwel aftigt nersjunka ut en makt af tiedje eller fierde rangen, fom Portugat, Eiwvrige, m. fl. itater, hwilka starar båttie dagar. — Detta får greve Lwenhjelit weta, fattar eld med ens, Här sig i swrusk generalSunifocmn och reser ögonblickligen ull Sebasnani samt begår forilaring dere öfver, sägande: Ers Grellens fånnet ol för wal oc Swerige, jåwål på gundeaf sin egen mafi fom till selje af traftatel, år en stat of andra rangen. Det ha: saletes genom ver jallda vitrantet blifwit skymfadt. Som dess representant hår och som swensk general, nodgas jag terjerje begära: antingen av Gis Erc. högurligt åtentar fina ort, eller odsa temnar uppe råttelje med wapen i hnd. — Sepa hiant, ehuru fyra ar yngre ån 60 aringen grefwe Lowenhjelm, beslaugade handelsen, men förestallde honom det ebehäfuuga art twenne mån I deras ställning oc få ålderstigna som de skulle ftuda med hsalandra, heljt de båda i vangre åren nae ullräctliga prof på personligt mod. Vy. wenbjelm upprepade dock jur påståenre, med det tillägg: Ers Greg, man blir al drig för gammal art jorswara sitr lands åru. — Slutet ble att Sebastieni note gades uppjåtta en skriftlig forftarn NV hwari han gjorde amende honorable jer det af honom fållta yltrandet. Aj denna jörtlaring tog Lewenhjelus afsfitft och fringskickade den till alla de s:åmmante hofwens icpresentanter 1 Paris. — ———— — —— — —