Norrländska Korrespondenten – 13 september 1856, sida 3

Hufwudsstadens tidningar hafwa jör 1 Od ide längesedan omtalat, att Stockholms Oh damer förärat en frans af filjwer är fåll? SE garen Ander, fom i början af sommaren Ditt uppträdde ä Kongl. Theatern, men ide, såwidt wi funnat uppsnappa, uppiyst från A. Me hwilfen sorts damer den dyrbara, om så 5 B. mcken enthusiasm wittnande, gafwan ut. gätt, ej heller af hwa anledning just br Ander framför fi mangen annan ut-o. inlänsk celebritet, på detta sätt blifwit ihag. fommen. Lavien Puff har nu flut ligen i en verstfierad uppsats, den wi ta En I ga oss friheten här nedan meddela, cdoc gjort för den sednare frågan, bwardier den förra ide torde wara vår att utleta. En frans åt Ander A. En krans år Ander! Ryltet war då fanm Fast mången satt sin ära uti pant Att Stockholmo qwinnor skulle bättre fatta Titt eget wärde, ej till löjet skatta, Och sjunka få helt platt — ned tid det Matta. En krans år Andar: Hwarför fick han den? Kan du ge swarct på min enkla fråga? Auel NM t ar Har han of räddat från eld och låga, CE mpii Oh owäns taseri och plundringen? —fOTPNe År han Linve, blomsterfungena, like? te ble Är han fom Höjer eller Thorild wis? NON Cåg, bar han ferskat i naturens rit, och öm Som Retzius, Agard, Nilfon eller Frice? ? sllen År han a ny Berzelius, jåg? fussien nas ej B. Åo nes: Sedassi Cut lärdomsljus, en hjelte ar han ej.— åtgärd, A. En diktens son alltså, en of de högg, INA de: De ädla wäfsen, fom med fiarcga De till I Lift örnen ffåda på wår laga jord, aftigt i Och irrida of med jnillets wigta ord... Teller fir Men ej Stagnelius fick en dvlif gärd, Erie, m. Ej Fruhiofs-sängarn, sir ad af en werlt; Ej haun, hwars dift war lifsom himlen ren, Den milde, ljufwe älsklige Franzen, Och ej Wallin som mwid Herrans altar Slog, rord af ljujcts ljus, sin helga psaltar, Ei Atterbom, Vitalis och Nikandet, — Hwad har fan tiktat, fåg mig det, den jaletes Ander? huymjar B. Han är ej skalit! su Dagar, wela, 1. generals ull Seb öfwer, jör wal sin eget är en f begära: A. År han ej fald! — Låt ie, återtar DÅ år den mannen wiosst en un llre, rättelse Kanhända vc skulpter, — nun Chen Ian, ehi struhl, grefwe sch Sergel, stor fom konstens ideal, men för Laurens, Merner, Segdeltets, LSestin, twenne Pasch, Bystrom, Södermark. ou, derstign. Moti andra, Llommar och Wickenberg, de alla än l ältli Gi någon hans of qwinnan! wenhjel! med det drig for åra. — gades watt ö det af! , hwar bl.ck inlade förklara suille, sklingskic Pen ätle Hjorteberh, han fit tomDeje hanet qad, — —n—eU333n3n3nn3nnnnn OTTAR GSR SRA VB, Kort och gort Ser att få slut upra rut länga prat; Den mannen år akrör! A. Mu blef jag Mat, Ty snillctis fon, sramst i Thallas gille. Som i hwari od