wäldsamt oh lade fig på sidan. Jag sprang vmfring, sökande någon annan uppgång till däcket; jag fann ingen. Då wände jag tilldafa till luckan, satte mig ned i stum färtwiflan och afbidade döden. Jag såg icke mera något hopp. Mitt öde war afgjordt. — Återigen fick ångar ren en stöt af det upprörda hafwet, en stöt, fom war tillräcklig att wända honom upp och ned. Som han nu läg med däcket mot bottnen, skyndade jag fram, öppnade med lätthet luckan, fröp ut och befann mig åter på hafsbottnen. Det war hög tid, ty ögonblicket derpå re ste sig massan Åter upp. — Med anftrångande af mina sista krafter, afslet jag de äterstående wigterna, och genast började jag stiga uppåt. Inom få minuter fimmade jag på hafsytan. — Tack mare himlen! Den ypperliga sjöbåten, med mi na raska, dugtiga karlar, befann sig helt nåra mig. De fingo fe mig då jag steg upp, styrde fram till stället — och jag war räddad. — Samma ögonblick jag inträdde i den förolyckade ångarens fajutu hade Rimmer flytt från det gräsliga stället, men blef qwar i båten för at hjelpa till wid mitt uppstigande. Han öfwergaf dykareyrfet, blef matros och Mlutgen sjölapten. Jag deremot stannade qvar mid handtwerket, men har sedan alorig dyft efter andra fartyg ån sådana, hwiltas bejättning och Pasfanerare blifwit bergade. Jag behöfwer wäl icke nåmun, att efter denna händelse ingen mera tänkt på att besoka Marmion. Waruing för utwandringslusta. J Yitads Tidning för den I sistl Jun låser feljande: Med ångfartyget Raketen medföljde fört. Onsdag till Läbded en skara Bkekinska bönder med hustrur och barn, för att utwandta ni det förlofwade landet mes rika. Huru narrade emellertid många såbane utwandrare blifwa, som genom brej frän i Ancria wistande slägtingar fåra locka sig dit, fan man finna deraf, an en person äfwen Blefingsbo, fom med hustru och 4 barn, efter 2 ärs wistande i ÄÅmerifa nyligen äterkommit och i dag encd Rakelen afreste till fin fordna bhemort, för åtskilliga personer hår berättat, hurusom han, på grund af lockande bref frän en swäger i Chicago, hade sålt siti bemman, och ditfly tat, men ehuru swägern Hade uppmanat honom att förwandIa allt i reda pengar, och taga dessa med fin. har han dod för säkerhetens skull. deponerat några 1000 Ror på säker hard hemma, och når han fom til Chicago, defanns det att swågern, fom utmålat un stälning få blomstrande, twärtom war i ganska fnappa omständigheter, och för modligen jun derföre welat dulocka den undre, som efter mänga wedermödor och sedan han på 2 är tilfatt nåra nog alt, hwad han medtagit ut, nu återwände, glad att wara i det älskade fåderneslans det, och att hafwa mwarit få flofattamwar. lemna få mycket af fina tillgångar an han, utan att behöpva andra, åter fon såtta sig i werksamhet. Samme person berättade, att en annan utwandrare frän Jemshögs socken, som wid dennes hemrea från Amerika git och tiggde, hade tills strifwit en fin broder (en förmögen man ), med uppmaning att för all del följa fur hemman och utflytta, då i Amerika wos re wida bättre ån man någonsin kunde få det i Swerige, och att han ide wille flytta till Swerige, om han, fom beråts taren uttryckte fig, få finge tölv wynner gull; men då nu den hemkomne unvans draren hode upplost mannen, som wmerfs ligen hade beslutat att ejterkomma uppe maningen, om sanna förhållande, få har han i grefwens tid blifwit rät dad från den utfaftude frofen. Emellertid fer man häraf, huru pass tillförlitliga man bör anse de bref från unvandrare, fom flundom i tidningarne finnas intagne, och ——