militära den hjelp, fom sålunda, jastän på ett olämpligt fått, beredes dem. Men med få mvdet större rått måjte då de, hwilka utsläpat sina bästa år säsom ertra ordinarier eller på erspcktansplatser i postwerkets tjenst, fordra, att militären icke frånrocker dem äfwen de tingare sysslorna, wid hwilka en utsigt till tarflig utkomst på ålderdomen år dem förespeglad. Oc ukwäl händer äfwen sädant icke sällan; man bar ett fårskt exempel derpå i den nyss skedda utnämningen till postmästare i Snengnäs. Efter tjugoårig, med be röm witsordad tjenstgöring hade poftmår staren B. AM. Lindh i Mora erhållit första rummet på förslaget jemte poftityrelsens förord; det oaktadt bortgaf K Met den obetydliga sysslan åt en kapten wid Bohusläns regemente. Hwad skall man säga om sådant? Hwad skall man mest flandra, mannamänen till fördel för en medborgareflass framför den andra, eller bristen på grundsats och system? Wore icke sjeljwa möjligheten till ett dylikt hjertlöst lefande med menniskors wålfärd undanröjd, om regeringen endast kunde förs mås till det enkla stadgande, att alla poftsyosslor skulle fördelas i twenne klasser, af hwilka den ena finge sökas blott af civila, den andra blott af militärer? Under de sednare föra dvgnen har bwarfer något sjuldomseller dödsfall af kolera Llifwit anmäldt. En sten från hafsbotten. (Slut fr. föreg. N:r.) Wi woro i ett farligt läge. En storm war i antågande. Skulle wi, få nåra målet för wårt sträfwande, wända till. baka? Wi hade det framför oss. Wi woro det hel nåra. Nej, det wille jag ite. Jag gaf Rimmer teden att fortsätta mar schen, och sä gick det widare framåt. Nu reste fig klippan tätt framför of, mork och hotande. Dess skrofliga yta bar spår af saltwattnets inwerkan, och på åtskilliga punkter war den betäckt med tallösa fjös wärter. Wi gingo framåt, klättrade dfwer ett från flippan utskjutande stenblock, och — ängaren låg framför of. — Marmion hade sjunkit i lodrät riktning och stod inklämd mellan stenblocken i upprått ställning, alldeles fom på skeppawarfwet. Wi skyndade raskt fråm, och klättrade uppföt sidan ombord. J detta ögonblick gaf hafwet ifrån sig ett doft stönande; det ljöd fom en warning i wåra öron, före kunnande den annalkande faran. Hwad fom skulle ske mäste ske raskt. Rimmer skyndade ned i kajutan, jag i ffeppårummet. Utför en trappa fom jag ned i tim. mermannens werkstad. Allt war tomt, allt fullt af watten. Hafwet hade trångt in och dref sitt spel med menniffo:nag werk. Jag steg in i lastrummet. Plöt3ligen sprart jag till wir ett buller från däcket. Mitt öra träffades af de tunga stegen af en menniska, fom tocktes rusa j framåt i en dödlig ängest. Mur hjerta klappare häftigt, w det war någonting fruktanswärdt att höra sädana ljud långt ÄÄÄÄFA