Norrländska Korrespondenten – 10 september 1856, sida 2

A — dade sig om. Di hanen dag hade foms mir till en liten föping, fåg han der en flicka fitta grätande på en trappa. 7Ämwad fattas dig ? frågade ban, — Min mor år död, och nu jagar man mig härifrän. — RKölj mig, jag skall hjelpa dig. — Han tog henne hem: ett halft år måne bon steta hang hushåll; derefter stod brölloppet. Du år en narr! (jade bans wänner), du skulle ha? kunnat göra ett l)jande parti; den rikaste och skönaste hade du kunnat wälja; men att få der föra i dett bus en person från gatan, och gif: ta dig med henne . . Mo — Våt få wara (swarade då Hr Marbel); jag walde at mig det båsta, jag walde dygd od vifuld. När han tyckte, att dans förmögenhet olifwit stor nog, upphörde ban plöteligt med Handeln, utläånade fina pengar mor läg vänta, men på fåfra händer, oc satte fig i ro. — Du år en narr! (fade vans wänner), fnapt 45 är gammal, od redan draga fig ur affäårerna. Först nu skulle du funna egna dig åt ofantliga spekulationer; du har erfaren bet, du har pengar. — Får få wara