Norrländska Korrespondenten – 10 september 1856, sida 2

gade ban fåra); jag lefwer enligt egen öfwertygelse, och det wäcker uvppfeende. Sielfwe lefwa de deremot enligt andras äsigter, de smma med sirömmen, och de wäcka intet uppjcende. De ide blott lä da fig efter de nyaste moderna, utan de åta, uvpfoftra, underwifa, dömma, tänfa, tala, berömma och handla, allt efter det för dagen rådande brufet, ohc ide efter deras egen öfwertygelse od deras egen fänsla. Derföre synas minniskornas far r kterer få i botten lika, att det nästan tyckes, fom funnes ej mer några karak. terer Herr Marbel war en ganffa rik man, oc) en bland den, fom hade börjat med intet. Såsom gosse bare han warit upvassare i ect anfedr bandelobus i Hamdurg, ber han efterhand blifwit an wånd till wigtigare safer, odd ett Par ganger warit skick-d nd dte Judiens Han vörs jade jedan några små affarer för egen räfning: uf de små affårerag blef De snart större och större. För att under sina resor bafwa er pålitlig verson att tillje bushäll och egen dom, gifte ban sig med en dygdig, få der od moder-loe flica, som ingen wår