Norrländska Korrespondenten – 3 september 1856, sida 2

wis finner sig alldeles bildskön, tänker i detta ögonblick, för si3 sjelf: H vad säger werlden derom? Hennes werld bestär af nägra unga wåninnor, som förgås af afundsjuka, wid anblicken af den nya hatten; widare af den unge man, som bäromdagen firade för henne, och af tjensiflickan, fom hjelper henne med flädseln. Och bwad säger då denna hennes werld derom? — Jo — wäninnorna kunna omöjligt få i bufwudet, att hon kan kallas wacker, och skratta sinsemellan ät den narraktigt egenkära moddockan; den unge mannen finner henne alldeles förtjusande oc forts far att fira för fin sköna och tjenflickan flår en fnyd på naden, menande tro på, att hon skulle wara långt wackrare, om ödet förunnat benne att båra en fådan der liten aldrasom sötaste hatt, hängande på naden. En ny tbeatervjes kommer till uppe förande. Wed hwilken hjerteängest frå gar författaren: pwad säger werlden derom Werlden är talangernas domare och afgör hang ode. Hans werid bestär af