———242424242——74 ——7— ————7——— —7—7—————— VV ra en främmande makts undersåte, eppere nskommo de, att inlösningen skulle ske vå det fått, att Nyska kejsaren öfwerflyts tade på kronprinsen den fordran, han har de hos Carl XIII, fom också skedde. Den: war säledes ide, fom man hört påstås, en skänk af Ryska kejsaren till Swenska statswerfet; det war, som en hwar sinner, en betalning till kronprinsen för en hans tillbörighet, och fom han, lika med hwarje enskild man i ett dylikt fall, egde att efter behag digponera. Den ammfaga: fom i detta, på au tentika fällor grundade arbete uppdukas, förfaller, säsom hwar man finner, till mindre ån intet, då man betänker, att någon inlösen af kronprinsens s. k. tar rofti, hwilket synes warit ett slott ide i Polen utan i Spanien, aldrig war å dar ne, ätminstone ide i sammanhang med det Swenska statslänet. Nägon öfwerflyttning af kejsat Aleranders fordran på kronprinsen från Carl XIII war ju ej möjlig, då Carl XIII ide hade någon stulid till den Ryske zaren. Och öfwer statswerkets skuld egde ju hwarken fonune gen eller kronprinsen att förordna utan Rikets Ständers hörande. i Den nu framställda historien är föles des ingenting mer eller mindre än en ren dikt, huru autentik ån def fålla må war ra. Råtta förhållandet år, säsom wi före ut efter Tourgeneff wisat, att kejsar Ae lerander, på grefwe Lowenhjelms böner, efterskänkte hela statslånet, utan widarc wilkor, hwadan någon present deraf ware fig åt Carl XIII eller kronprinsen aldrig tunde fomma i fråga. Detta är ett faktum, hwilter och bekräftas ar den sednast utfomna delen af Bergman-Scinkels Minnen, der det ifrån kongressen i Wien omtalas: — — DÅ Löwenhjelm härunder ytt. rade fin förmodan, att kronprinsen i an ledning af Norska fälttägets opåräknade kostnader med noje stulle se, om kejsaren kunde befria of från det i Abo tagna rus bellånet, swarade Alexander med största wålwillighet: Om ni tror att dep uf skrifwande fan wara kronprinsen belage ligt, skall jag med nöje egna honom detta werermåle ap min personliga wänskap. Meinnenas fors:e tillägger: Det ffedde werkligen, och dessa 1,500,000 rubel blefwo afffriune. War nu kejsarens mening att denna skånf gållde Itonan —— s ———— — —.— — —i — — ——T Swerge eller kronprinsen personligen? Grefwe L. war öfwertygad att afskrifningen war en petrsonlig wånskapsgård åt fronprinsen, och få blef den slutligen anfedd. Hår finnes således intet ord om Det der Polska fraroftier, fom dragits fråm säsom en swag råddningsplanka for Carl Johans heder. Om afskrifningen warit en personlig skänk ät Carl Johan, få har de man ju ide behöft fwarfen tillgripa starostiet eller förklara det ursprungliga länet hafwa waret lemnadt personligen till Carl XIII och kronprinsen, såsom bref wet till magasinsdireftionen föregifwer. Men ide nog härmed: mid uppgörelse fen med Preussen rörande Pommern, ingick denna af Alexander efterskäånkta fums ma af en och en half mill. rubel utt den slutliga ofwerenskommelsen, få att Preusjen, i st. f. att Swerge fordrade för Poms merns afträdande 4 null rdr Preuss. kur., slapp med att betala 3 och en half mill. samma mynt. Saken behöfwer ej långa kommentarier, ty den år alldeles klar. Det år fullfråndigt ädagalagdt, att Carl Johan olagligt tillskanjat sig dessa medel, hwilkas råtta belopp wi ej kunnat bestämdt utreda, då det ej säges om länet war gifwet i rubel silfwer eller papper, ehuru det förra synts wa it meningen, men hwilfet belopp dock minst uppgår till de ojwannämnda 619,000 ror bko, eller omkring 1 million rdr rad. Denna million, med räntor, Utgör en fordran, som swenska statswerket ännu eger oredowisar hos afl. konung Carl XIV:s arftagare. Wisserligen upplyser Sw. Tidn:n, att 000O(O02 ——: