ryå ett amerikanskt skepp en swensk hand. stande, enligt reqwisition pr telegraf från n hans borgenar i Linföping genom det härwarande fwensknorska generalkonsulastet. Den gripne afskickades i dag på ång wåt til Göteborg — J en skrifwelse från Throndhjem berättas följande lusniga historia från H. K. vicckonungens resa: Rå ett af de mest backiga wägstyckena i södra Throndhjems amt begagnade prinjen farriol; han förde mydet fort, oc få pände det, att han fom till nästa station 10 minuters tid före sitt följe och helt ullena. Då han reste i civila kläder — brun öfwerrod och grå hatt — och för öfrigt alldeles fom en engelsk turift, föll ingen på den iden att der kunde wara vicefonungar, fom ankommit till siatioun Socknena prest, fom hade kommit vill stället för att prejentera fig och för manskapet od för att hålla ett tal för vicefonungen, på hwilken han nu hade wäntat en timmas tid, wände sig iill den förmente engelske turisten och frågade vm man Mart kunde wänta vicckonungen, bwarpå denne, fon förmodligen ide vie tigt förstätt frågan, swarade, att hang swit stulle komma strart efter. Bicefonungen wille nu bege sig in i huset, men presten fom ej fann fig tillfredsstäld med det beffed han hade fått och gerna ille ba litet bättre undeträttelje om vicekonungens ankomst föfte inleda samspräket ånvo genom att anmärka: Jag tyder att jag fett er någon gång förut; men dä prinsen förnelade befaniskapen, utbad sig presten att få weta hans namn. Då vrinsen nu tillkännagaf, att han fjef wore vicefonungen, utbrast presten med ett ironifft leende:Har man fatt! SÅ att ni skulle wara dicekonungen? hwarpå prinsen upprepade sitt yttrande och före säkrade presten att han kunde tro honom vå hans ord. Presten, som nu befann lig i en umcket olycklig situation, fram förde nu afsigten med sin ditkomst, men yttrade, att det kanske wore rättast och mest vassande om han uppsköte att hålla fitt tal till def vicekonungens följe ans lände; men prinsen, fom förmodligen war mått af tal på fin resa, bad pastorn fila på ftrart, bwilfen uppmaning ger nast efterfomå, och sälunda fick switen bedröfligt nog icke mycket godt af talet. Det war dock lydligt för pastorn, att det werfs ligen war wicckonungen, för hwilken han sälunda fom att deflamera sitt tal, och ide — hwilket lika wäl hade kunnat in träffa — en gyckelmakore. — Genom Nåd. Bref till Domkapitlet i Hernösand af den 27 sistl. Jun har Kongl. Maj t, i anledning aj wäckt fräga om Näs och Hackäs församlingars ute brytning från Brunflo och Owifkens par ftorater till serskildt gäll, stadgat och för ordnat följande: 1:o. att Näs socken skall blifva mos derförsamling i det nya pastoralet, vil fet, likasom Brunflo och Owikens paftorater, blifwer regalt: 2:o. att nuwarande Komministers-bo