Norrländska Korrespondenten – 27 augusti 1856, sida 2

utleta bans öde i kaffekovren. Emellertid satt sis Ola på lasset oh förde mot hemmet. Ola hade äfwen en annan passion än samla penningar, oc den. destod uti att bålla präftiga häsfstar. Han OA mera aj dem än fin husiru. Jemt gick ban i stallet och posslade om dem; ty blanfa oh fina skulle de wara. Men uidrig förde han fortare än de gingo. J dag giorde han ett undantag frin regeln. Han fatt på sådestassset och rökte cigarr precist som en annan menniska, medan båstarne trafwade ut, så att der hwen i bwar spets. Ja, det hwen i ordcts rätta bemärkelse; 1) ban hade släppt ci garreld i halmen och snart stod heta lage fet i liusan läga. Hästarne sprungo och Ola skref tills wagnen slutligen stjelpie och fastade gubben i en wattenfylld ler grop, der ban fick en behöflig swalka. Elden bade brännt upp wingarne på rocken; i öfrigt hade han ide fatt någon synnerlig skada. Hans första omsorg blef nu att taga fatt på hästarna, fom skenade af alla frafter. När han ändtligen fann dem wid en grinnstolpe nära gärden, war