Norrländska Korrespondenten – 23 augusti 1856, sida 2

hennes sisla ansträngning, ty bon rullade ned på stället och upphäfde ett långt rytande af smärta, som beswarades med ett wäldigt hurrarop. När lejonet fått nädestöten anlände qwinnorna, fom först fingo betrakta ben: ne, och öfwerbopade henne med tufen smädelser, och trotsade hennes tänder och klor, nu mera ostadliga wapen. Som dessa fruntimmers nyfifenhet botade att hälla mig qwar iill aftonen, anmodade jag dem att gå förut hem. och lofwade att de skulle få återse sin fiende och dela föttet utanför mitt tält, dit jag skulle flytta den flagtade. Med en bår of gewär och grenar förs deg djuret till Urten, der deg flätning aftogs, och det öfriga lemnades åt ara: berna. Följande dag lemnade jag landet med sorg, oaktadt min tredubbla seger och den tryggbet jag lemnat bakom mig. Meran mina män, glömska af det förflutna, roade sig och brände krut på wägen öfwer slätten, tänkte jag på Amarben-Sigha, och äfwen på dem, som alltför mydet litade på min stjerna, och hwar