Norrländska Korrespondenten – 20 augusti 1856, sida 2

för sin wistelse under den tid hon warit borta, hon uppger endast att hon Mvarfen har frufit eller swultit. Det uppe gifwes eget Nog, att då flickan gick bort war hon mindre wetande, men wid Återe komsten hade hon fina sinnens råtta bruk. — Under nästl. Söndag timade den obehagliga händelsen hos Bonden Matts Olofason i Westerro, att denna kom i gräl och slagsmål, om en småsak, med en an. non person, fom heter Bora, hwilken ocnighet slutade dermed att knif och andra lif farliga wapen fåra hafwa blijwit begage nade, hwarwid B. erhöll få swåra skador i hufwudet och andra kroppsdelar, att man ansåg hans tif swäfwa i fara. Hu ru den misshandlade B. för närwarande fig befinner efter fatabalifen känna wi ej; emedlertid lärer både kronolänsmannen i orten och provincial läkaren warit efterskickade och besökt stället. — Den i ett föregående n:r ur en ans nan tidning införda notisen om Provincial Läkaren hr Doktor Westerbergs på 3 månader förlångda tjenstledighet war så till wida oriktig, att denna endast war på trenne weckor, hwilket sednare förhållande är så mycket säkrare, som wi nu kunna lemna den glädjande underrättelsen, att hr Doltorn redan i mändags frän sin resa återkom till staden för att Åter mträda i fin tjenstebefattning. — F. d. Sjömanunen Möllerswärd, fom för något öfwer ett år sedan gjorde ett mindre wälkommet besök här i staden och med fina baptistiska irrlåror förwillade nå ara mindre tånfande åhörare, år nu åter bit anfommen, och har redan börjat fina föreläsningar. Ändamålet är troligen att gifwa ökad fart åt baptismens forwillelfer, sedan de nu en tid blifwit mindre begärliga, emedan folfet allt mera lärt fig inse det tomma och ihåliga i den nya lärans grundsatser. Möller swärd är emellertid en frispråkig man, och lärer nog ännu funna inleda en och annan i fina försätligt öppnade fallgropar. Wi wilja doc hoppas att wederbörande äfwen bafwa något otaladt med den oförtrutne, mångtalige. folfförwvillaren! — Det har långe försports, att Ljus: torps socken företrädeswis warit besökt ar de häromkring grasserande baptiftoch winkclpredikanterne. Genom dessas ifriga bearbetningar och wederbörandes uns derlåtenhet att i tid anwända till buds stående utwågar för det ondas begränsning, har det nu kommit derhån, att den sanfade delen af socknens inwånare nöd gats på egen hand uttånka medel till fin och de sinas räddning under fanatismens härjningar. Dessa medel äro ide altid de bästa, men då inga andra och bättre erbjudas, fan man ej undra, om äfwen sådana tillitag, fom den lugna pröfningen ide i allo fan godkänna. Något aktningswärdt ligger dock alltid i sjelfwa be mödandet att hejda willfarelsen och till bakatränga ofoget. Om ett sådant bemödande wittnar nedanskrefne utdrag, som Red. sått sig meddeladt, med anmodan om dess intagande i Bladet, och hwilket är af följande lydelse: På grund af flere Socknemäns begår A—