Norrländska Korrespondenten – 20 augusti 1856, sida 2

ten, låg nära wära tält, och jag lät wäftarne komma till mig, för att berätta hwad som händt, att dermed gif va mig ledning för morgondagens möte. Dessa män sade mig att llockan sex på aftonen, då de nedgingo från bergstrakten, hade hjorden skingrat sig och flytt af alla krafter, oh tå de äter fam: lat den. saknades trenne oxar. De hade sett hwarlen lejonet eller spär efter det, men de tecken till fruktan, som hjorden wisat, hade gifwit dem be stämd öfwertygelse att de djur, fom förs swunnit, tagits af lejonct. Jag rädde dem att följande morgon tidigt och talrift begifwa sig till bergstralten för att finna de slagna oxarne, att draga ett par till ett ögpet ställe, åt gamarre under dagen, och att lita det minst rörda ligga qwar, der vet fanns, samt betäcka det med grenar för att af: hälla roffoglarne. Ten 30 klockan fer på qwållen gick jag till bergåtrakten, med en wäktare och vå mån, fom buro mina wapen. Eiter en timmars wandring genom skog, gingo wi förbi benen, fom gamarläe lemnat, säkra på, att om lejonet foms