Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1856, sida 3

mm jubileum, och hans: Gud wälsigne er. bade afseende på det meddelande jag djort honom under bang galgtoilctte. Tror mig, herre, alla dem jag hängt hafwa dött med en wiss langtan, då de måns tat på den skona, swarthariga qwinnan. Hon bar äfwen wisar fig för pPalmer, och då han war en man med energi ar stal, få har han ocksä gifwit tecknet, sa att krappningen gansta Högt och tydligt hördes. — Se, herre, få har mensklighet gjort mig till bödel, och jag fan ide neta, an då jag ej mera fan tjena menskligheten, sa wille jag att man skulle hånga mig; ty att hänga fig sjelf, anser wär pastor wara en sadan fond, att Gud aldrig förlåter den. Allisa, min herre, till äter secude; hår har ni min adress. Dermed lemnade Mässter Schmit frå garen, som med rysning tog sig om hal fen, emedan han als ide hade lust att förnya bekantskapen med Herr Schmii. Han betraktade det lemnade adressfortet, på ywilket sted: Mir Thomas Schmit, Shoemafer, Abbotstreet, N:o 13. Stafford.