Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1856, sida 3

medan modren war sysselsatt att inne stugan sköta ett mindre barn blifwit lem Nad utan widare uppsigt på gården, flått rat upp på brunnshuset och nedfallit brunnen, deri hon sednare på aftoner återfanns död. Likaledes har en Sko mafare Samuel Norgren, boende å Lyck sele kyrkowall, den 21 i förenämnde må nad omkommit under badning i sjön Lycks träsket. — Ordinarie höstetingen wid domsa gorna inom Westerbotten äro utsatta på följande tider: med Nordmalings härat Den 29 instundande September, med II meå härad den 29 päföljande Oktober med Sfelleftea härad den 16 September med Bygdeå tingslag den 10 i sammu månad, med Burtraäsks tingslag d. 1 Of lober, med Löfångers tingslag d. 3 Movember, samt med Nysätra tingslag den 26 i sisinamnde månar, allestådes wid före wanlige tingsställen. Miksdagsmannawalen inom Westerbottens mellersta och norra domsagor haf wa så utfallit, att Sockneskrifwaren J. P. Wallmark i Burträsk blifwit på förra och Häradosdomaren I. Westermark i Degerbyn på sednare stället utsedde till re presentanter för dessa häraders allmoge. — Wid rifsdagsmannawalet inom Wåesterbottens södra domsaga, sistl. Thorsdag, illföllo de flesta rosterna Bonden Gustaf Glad i Grisbacka, hwilken i jams ma egenskap äfwen bewistade 1848 ärs riksmote. — Sistlidne Lördag gåfwo åtskillige medlemmar af stadens och ortens embersoch tjenstemän samt borgerskap m. fl. åÅ Rädhuset hårstädes en subskriberad middag för så wäl den afflyttande Landslhöfs dingen Hr Kommendören Montgomcry fom länets nye styresman Hr Landshöjs dingen och Niddaren Munihe. — — — — — ö ö ö — Malmö nya Allehanda har en upp: lysande artifel rörande förhållandet i Stäne i afseende på gammal MHÄfd m. m. hwarur wi återgifwa följande: En stor del, tanske häljten af Stånes bästa jord är säteri eler frälse och fåle Des privilegierad jord, utan widarc onera. Nesten ar jorden måste båra bördorna och idetala för alltihop. Detta jsörhallande awarstär från en tid, då man fia sa ora privilegier för det man på egen befojinad utrustade häst och fart a triotider, likwal till bemärlandes att man ej besoldade sin man under kriget, ty den tar lefde man af plundring. Och detta pridilegium har fortfaru, sedan styldigheten upphorde, man har saledes sina förmaner ännu i dag fer Det man gjort får flera hundra ar sedan. Och annu mer, man har gifwit jorden dessa frmaner, te följa egendomen, I stallet för att endast tillerkännas de per soner som fordom gjorde riket tjenst, vu I fet allt måste wara ej blott en orimlighet, utan ett pullfomligt wansinne i lagjute ningswäg. Genom dessa privilegier, mycfet stora emot de uppoffringar som adeln ; giorde, och genom de sribeter och förlä-st umgar som förunnades de mäktige elleri; fom man kallar adeln under medeltiden å Ullen AR Un. t.. 4