Norrländska Korrespondenten – 13 augusti 1856, sida 3

A Ax ff fe en af mina strängaste fordringsegure, fom redan förut beredt mig måne nen bitter stund, komma ratt på miu Dörr. Inom några minuter skune ban inträda. Den ryfande faminen, liktornarne, tandwärken, den tunga luften, utsigten at genast få fe den obehaglige karlen hos mig och fä uprsefwa rylita scener med honom som förra gängerna samt hela det bedröfliga i min belägenhet gjorde att jag i en hast fattade der förtwiflade beslutet att genom ert sielj mord med ens skilja mig wid allt detta elände. Jaa gjorde i ordning af et gammalt snöre en snara, faftade den om valfen, faftband repet på en keof i taket och ställde mig sedan på en stol. Med foten sparkade jag undan stolen och forlorade gerast mina sinnen; iag försöfle en gång att öppna ögonen, men det lyce kades mig cj fullkomligt. Eit häftiat enformigt susande hördes i mina öron, upplöse fig på ett behagligt melodiski sätt od det blef fom om än aldrig tid. förne hörda lockande toner nådde mitt dra, (Forts.