Har sade frun med elt sidgs btmenatig, åt mina funder. Hwad tocks om Ben? Ar han inte wacker? Den söta Kungens porträtt är på den. Titta på för ro ffull! Jungfrun blef blidare och wände fig till frun. — Nog är penningen oklanderlig, lilla frun, men fisken? — Åh, det går nog i Hennes Husbonds folf, fom i alla andra. — Nå ja, det finnes wäl ingen båttre, och jag skall nödwändigt ha lutfisk år dem. Handeln git igenom, jungfrun tog fir sken, och frun fade wid afskedet: — Lyck till att få en rar fästman. — Åh, swarate jungfrun, tocke skräp har man nog. Hwar och en jungfru, fom handlar för 18 ff. lutfisk af denna fru, får fåluns da 3 sk. i belöning. (Ur 73 Stockh. teckn. af Dahlijtröm.) — — — -—Å—Å .——A MJ————— — ———— Historien om Lonis Napoleons mor och ett par gamla skor. Sofefina Tafcber de la Pagerie föddes 1763 på ön Marrmimque, der hennes fas der war hamnkapten. Wid 15 ärs ålder blef hon gift med majoren vicomt Alerandre de Beaubarnais och Hade med hos nom sonen Eugene, sedermera vicekonung i Jtalien och fut hertig of Leuchtenberg (wår tregerande drottningg fader) samt dottern Hortense, fom blef gift med för nungen af Holland. Louis Napoleon, och moder till nu regerande kejsaren i Franks rite — Josefine Beaubarnais äktenskap war olyckligt. Det ändrades derigenom att hennes man, efter att hafwa både får som nationalförsamkingens president och i egenskap af general tjenat republiken, deck warit misstänkt för stämplingar mot dens samma samt guillontinerad i Paris 1794. Hans enka gifte sig tva år derfter med Napoleon Bonaparte, uppsteg med honom på Frankrikes kejserliga thron, men målte åter nedstiga derifrån 1209 för att lemna rum åt en prinsegsa af de legitima mo narkierna, — samt äfwen för att gifwa Napoleon tillfälle att, utan mehn för den kejserliga wäårdigheten, sätta en gräns för hang liberala gemåls alltför ohejdade pennigeslöseri. Josefines slöseri gjorde att hon ofta war i penningeförlägenhet. Så war för hällandet når hon skulle flytta öfwer från Martinique till Frankrike med sina barn. Hon hade ackorderat fig plats på atfars tyg, men kunde knappt skaffa sig det als dranödwändigaste af: garderob för fig: och barnen. Hwad som brast ersattes i nå gon mån genom hennes glada lynne och den tillgifwenhet, hennes älskwärdhet förs wärfwade henne af alla ombord. Lilla Hortense war ett förtjusande barn fom hade i Westindien lärt fig att sjun ga negersånger och dansa negerdanser a merveille. Hon blef genom dessa talanger besättningens älskling, och Hon höll sjelf lika mycket af den. När hennes mor hade gått till sängs om aftnarne smög barnet fig ofta upp vå fördäcket och ror ade matroserna. Bland dem fästade Hon fig synnerligen wid båtsmannen, som till genmäle wisade henne alla artigheter fom stodo i hans makt. Det myckna dansandet hade emellertid den wanliga ledsamma följden att Horse tenses skor blefwo utnötta. Som hon wisste att hennes mor ide hade några ans dra åt henne, och fruktade att ej mer få komma på fördäcket derest skadan yppades så förteg hon den länge, tills slutiigen en afton hon fom ned i hytten med blödande fötter. Sedan frofulorna woro uUuts nötta hade hon piruetterat på bara fots sulorna och en spik hade rifwit sönder dem. Annu war ide mer än halfwa mågen tillryggalagd, och lång tid återstod således ännu innan barnet skulle funna få nya stodon. Det btef stor sorg, bådeför bars net fom skulle gå miste om fina Isfar, och för modren fom insåg att bristen på mor tion och Ickar ffulle aöra haret ondt.