na flapvningen af det swällande seglet och då blef skolstugan bonom för trän, oc det unga bröstet hafde fig af läng tan. All fin tid tillbragte han wid sjön när ett fartyg fom från fremmande lant betraktade han det med grubblande blic far, och der förundrade honom art de kunde wara få stumt och ide beråtta ho. nom om de många widunderliga mån. klara nätter, hwari den tropiska himlen och det drommande hafwet smögo till bwarandras bröst i djup förening, eller om den stormfulla, swarta afton, hwari stormen bar fartyget på fina luftiga häns ber öfwer böljans skum. Ad, hwad ban missunnade de glada, solbrända matrofere na, fom sägo ned till honom öfwer re. lingeu eller hängde få lediga i de höga rärna. Den fom wore få lycklig fom de, att flyga öfwer hafwet, endast med denna lätta planka under sina fötter, med seglets utspända duk öfwer sitt hufwud. När det då blef qwäll gick han till det lilla huset till sin mor, der hon efter der beswärliga arbetet mottog honom med föredräelser, derföre att han fwärs mat ute sålänge. Når han då hade pulpit henne att bära de tunga watten