Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1856, sida 2

Förhoppningarna. Från fin barndom älskade Willhelm wattnet med de oroligt döljorna, sjon med de raska seglarna, det mörfblåa hafs wet besädt med hvita fegel; föreftällnins garna om lifwet på sjön wäfde fig in i alla bang drömmar. Om wintren gid det nog för fig att gå i skola oh låsa och strifwa, men om sommarn, då winden smög fig doftande in om skolrummets fönster, då syntes det honom, att den bragte helsningar från sjön derute, att den hitförde luften af den solheta plans fan, af det tjärade tåget, af den afbrut.