Norrländska Korrespondenten – 6 augusti 1856, sida 3

per inswept faramell följande wadra vers är tryckt: Ehwad der dig ån måtte binda, Tänk städse på din cgen anda. Päföljande är bänder, så wida mannen baft stora förtjenster. det will säga förtjenat bra vå fin rörelse, att en minnessten reses på grafwen. DÅ blir och: så ett kalas wid aftådningen, hwarwid Pastorsadjunkten haller ett liter tal, vis rande sin hwita näsduk om peffingret, för att ej tappa den på samma gång fom foncepterna. Bröllov är också ett af siadens nöjen, dock mera salsynt. Olyckligtwis bli un. ga, wackra och fattiga flidor odsa gifta — och då år bröllopet ocså derefter. Det båsta jag bewistat, war då Skomafaren, Radman Blankman gifte bort sin länga Märtpa med en liten blef Baron, fom funnit henne behagtig. Lilla Baron kunde dock ej tala om annat än fide lens behag; ty de lekamliga förstäå fig litet hwar på och Mamsell Marthas ögon sutto som Swensken och Rorrmannen på hwar sin sida om näsröggen och skelade på hwarandra i stället att se rätt fram. (Forts.)