Norrländska Korrespondenten – 2 augusti 1856, sida 2

aningar. Sällskapet bår i knappbälet en gammal harpa, till minne af salig Borg månarianan, som i tiden egde ett Linds polms ffavår och mycken musifalisk bilde ning, samt war Ordförande i sällskapet, med samma rätt fom en Rysk Furstinna warit president i Ryska Wetenskapsakademien. Borgmästarus roar, i salig Borg når starinnans tid, ett hus det! — gästfritt och gott om allting, och spridde bildning omfring fir, få till wida att man der fick lära fig att böra. Det år en fmula kinkigt art bli fonstkånnare i allt annat än musik. För att bedöma en bild eller en tafla behöjs ide endast fyonfin net, mon måäste våpcka förtjenster och fel, man mjske fälla ett ondöme. Ånnu wär2 är det med litteratur. Wid låsning deraf finnes alltid en och annan anmär Å (iag will härmed icke utpcka Herr Hosfsefreteraren, fom bor i Wallanders få gård wid tullen), en och ans swi nan fom betraktar minespelet hos det afhörande sällskapet och anmärker, att fru apothekerskan skrattade wid ett rör rande ställe, eller torkade tårar ur ögonirna wid ett muntert, eller att Borge