Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1856, sida 2

att en sådan legat wid dessa ord i VBibeln. Med förtjusning samlade nu gosfen dessa små predikanter från skog oc äng in i den tysta hyddan. Ordet blef wo lefwande för hans minne wid bloms strens anblick: de buro heliga tankar på sina doftande blad och blefwo liufliga budbärare, små hugnande tårfula evangelister. När sommaren kom, sjongo rofor och liljor i trädgärden. Psaltarens sanger, oc) dagens blomma hwiskade till nattviolen: 7En dag förkunnar det den andra ... Passifloran i fönstret talas de allwarliga ord, liljekonvaljen djod dem kasta all fin sorg på Den, fom fläder henne i fin ffrud. Stormhatten och swärdsliljan talade äter om de heliga hjeltarnes bedrifter, fom warit Benjamins fröjd. Gumman kunde nu med blommornas bhielp minnas länga stycken utantill, od) Benjamin band sinnrika bus etter och klappade händerna af förtjusting, då gumman riftigt uppläste vers arne. Hela naturen war nu full af efwande ord, fom blommade od talade id deras hjertan. ÅBokstafwen fan förs 3ås, fade gumman, men anden är lefvande och talar mängahanda tungomål.